youknowthat

Jag försöker och försöker att bara glömma dig för allt du gjort, men det är inte så jävla lätt när man ser dig ibland och träffar på dig, och blir påmind. Du är en jävla äcklig fucking hora och jag hatar dig så mycket att det gör ont i magen på mig. Det finns ingen jag verkligen hatar så, förutom DIG. När jag tänker efter finns det ingen jag vill illa, eller ska hända något illa om, förutom DIG. Det har gått mer än ett år och jag gråter fortfarande över det. Allt skulle vara så jävla bra om jag inte hade fått reda på det. Då skulle jag för mesta del må bra, känna mig älskad, känna att kärlek verkligen finns och att otrohet inte existerar, inte för mig iallafall. Om jag visste det från första början när jag mötte dig, skulle jag nog fanimig sagt NEJ, stå emot och fortsätta med mitt vanliga liv. Men så är det inte och jag försöker ta livet som det är, det har jag försökt länge nu, och jag antar att jag kommer fortsätta med det, även fast jag kommer få ett riktigt jävla sug i magen, ont i bröstet och känna mig blåst och helt jävla värdelös när jag ser dig eller bara blir påmind.